epepep

Här verkar det inte hända mycket, men om ni är väldigt intresserad av vad jag håller på med kan ni numera försöka följa mig på Twitter.

Jag är en stor vän av tangenbordsgenvägar. Tydligen till den grad att jag inte ens märker att jag använder dem. Däremot blir det problem när de plötsligt slutar fungera. Därför är en av de få irritationsmoment jag haft sen jag konverterade till Ubuntu varit att en så enkel sak som att flytta markören i URL:er i Firefox inte längre fungerar som jag är van vid.

I Windows kan man förflytta markören snabbt genom en URL till nästa “logiska stopp” (punkt, snedstreck, &-tecken, etc.) genom att hålla inne Ctrl samtidigt som en av piltangenterna. I Ubuntu leder (med default-inställningarna) tyvärr detta till att man hoppar direkt till slutet respektive början av hela URL:en, till föga nytta.

Efter att äntligen orkat upparbeta en tillräcklig irritation över detta, Googlade jag och fann lösningen: ändra inställningen layout.word_select.stop_at_punctuation till true i Firefox (genom att gå till about:config). Underbart lätt. Varför detta inte är grundinställningen är ett mysterium.

C-programmering och fraktaler. Praktiskt taget som att vara tillbaka i gymnasiet igen, även om jag tror jag programmerade i Pascal sist jag gjorde dem.

Som tur är har det hänt en hel del på hårdvarufronten sen dess, och även löjligt högupplösta och färggranna versioner av Mandelbrot-mängden går att åstadkomma på nästan ingen tid alls.

Tack vare den uppsjö av hjälpprogram som finns lättillgängliga i en modern Linux-distribution (i det här fallet NetPBM och FFmpeg), gick det snabbt att göra en film (1.8 MB) med en kort inzoomning.

Källkoden som användes för att rita bilderna finns här: mandelbrot.c

Inspirerad av Mattias har jag sedan några veckor tillbaka gjort mig fri från Windows. Jag har förvisso kört Linux på min server i många år, och experimenterat med Ubuntu Linux på någon maskin, men inte vågat ta steget att köra det för det dagliga surfandet, programmerandet, etc.

Hittills är jag mycket nöjd. Linux och framförallt Ubuntu har kommit långt i fråga om användarvänlighet, och jag vågar påstå att det inte är svårare att varken installera eller använda Ubuntu 7.10 än Windows. Samtidigt får man fördelarna att systemet är gratis, betydligt lättare att installera och uppdatera programvara på (som också är gratis), samt fungerar bra även på en inte allt för kraftfull dator (framförallt jämfört med pinsamt minneshungriga Windows Vista, men står sig bra även mot XP).

Inte övertygad av Ubuntus storhet ännu? Läs en jämförelse mellan Vista och Ubuntu 7.10. Favoritcitat angående Vistas prestanda:

But mostly: it’s slow, it’s intrusive, and it’s arbitrarily different. It takes minutes to wake up from various sleep states or from a restart; minutes in which parts of the system seem to get going only to lapse into an unresponsive state where you’re not at all sure whether your mouse clicks are registering. When you’re going through a lot of restarts (as in, say, when you’re trying to diagnose a wireless network problem), that adds up to a lot of pain.

Elsewhere, it behaves like XP behaves on a 256MB computer, only it’s running in 2GB. Everything is just… slow.

Som jag sagt tidigare önskar jag att jag kunde vara lite mindre förutsägbar och säga något positivt om Vista, men det går bara inte (fast den nya startmenyn är bra, det skall sägas). Pröva Ubuntu istället, som sagt.

På senaste tiden verkare jag stöta på grafer var jag än vänder mig – alltså inte grafer som kurvor och diagram, utan sådana med noder och bågar, som illustrerar hur diskreta objekt är relaterade till varandra. Är det inte vem som är vän med vem på Facebook, så är det artister och hur de liknar varandra på last.fm. I och med att grafer är ett så grundläggande begrepp inom datavetenskap är det kanske egentligen ingen överraskning att de blir en del av vår vardag i och med att IT i en mängder börjar bli just något väldigt vardagligt.

Trots alla denna data som har formen av grafer, har jag inte hittat så värst många verktyg för att visualisera dem. Alltså fick jag gräva fram lite kunskaper från min studietid, och har skrivit ett enkelt bibliotek för att skapa någorlunda förståndiga bilder av diverse grafer. Metoden bygger på vad jag förstår är den enklaste algoritmen för grafritning, en metod där man modellerar grafen som ett fysikaliskt system, där noder är elektriskt laddade partiklar (som stöter dem från varandra), och bågarna som fjädrar (som håller dem samman).

När man väl började var det svårt att sluta. Nu har jag grafer över:

• Artister och hur de hänger ihop, t.ex.: Artister relaterade till Nationalteatern
• Grannar på Last.fm, namnet inom parentes är respektive användares mest spelade artist
• Hur folk hänger ihop Ralf-o-Rolf
• Mina vänner på Facebook
• Hur olika webbplatser hänger ihop med varandra. Tenderar dock att bli oerhört rörigt, så jag väntar med något bra exempel på hur det kan se ut.

I händelse av att någon skulle vilja ha programkoden för egna experiment, så finns den här: SpringsGraph.tar.gz; kräver Python 2.5, pygame samt Beautiful soup.

Fler förslag på vad jag kan visualisera som en graf? Hör av dig.